Guldvaskning

Man hittade guld i närheten av Vetlanda år 1737. Orten som innan bar namnet Gyafors döptes av konung Fredrik I om till Ädelfors. Jag följde med min tidigare kollega John ut i Smålands skogar för att se om vi kanske kunde hitta några tidigare missade guldklimpar.

Med stövlar, kaffetermos och varsin vaskpanna letade vi oss fram på små krokiga stigar ner till bäckar och vattendrag som verkade lovande. John har letat guld på flera håll i Sverige och några korn har han hittat; ”det är som att fiska – avkopplande även om man inte får napp”.

”Här finns det guld, det känner jag på mig!” utbrister John plötsligt och stövlar ner i bäcken vi följt en bit. Han visar mig hur man fyller vaskpannan med grus från bäckens botten och hur man med rätt teknik kan separera småsten och sand från de tyngre partiklarna. ”Guld är nästan tio gånger tyngre än sand, så det lägger sig på bottnen av pannan. Guld och svartsand.”

Till slut har jag fått in snitsen någorlunda och mycket riktigt har jag en liten mängd svart finkornig sand i kvar vaskpannan, efter att grus och ljus sand sköljts bort. ”Då har du rätt teknik, kolla om det glimmar också. Guldet finns bland svartsanden!”

Lite grann tror jag att det glimmade, om man tittade riktigt noga i rätt vinkel mot solskenet. Lite som att fiska. Nästa gång tar vi gammelgäddan.

Skrivet 2018-07-21 09:00
Uppdaterad 2018-07-21